Jag hann ju inte blogga något idag (ja jag skriver idag men jag menar egentligen igår). Menar alltså den 28e.

Men det är så att ännu en "årsdag" har passerat. Den 28 januari 2007 dog min älskade farfar.
Så det har alltså gått 2 långa år nu. Och jag minns exakt vad jag gjorde den kvällen, och vars jag var när pappa berättade det för mig. Såna saker glömmer jag aldrig.
2 långa år och 2 dagar sen jag träffade min farfar, för att aldrig mer kunna träffa honom igen...


"Så länge vi minns, lever du"

Begravning, igen. På fredag. Jag vill inte gå på några fler begravningar. Jag som inte hade varit på nån (okej, 2 tror jag men jag minns dom knappt) Ska nu gå på den 3dje innom loppet av 1½ år. Och det värsta är ju att det bara har varit folk som stått en nära, som man känner väl. Så man måste verkligen gå också...

Så länge vi minns, lever du... får flashbacks till farmors begravning, vill inte alls sitta i den där kyrkan igen...

Nu är du på ett ställe där du alltid kommer att ha det bra.
Ett ställe där rosorna alltid är röda
Där rosorna aldrig dör
Du är i det evigas stad
Långt bortom himlen
Tiden du varit borta känns som en eviget
Jag kommer aldrig att glömma dig

Älskar och saknar dig så..

Idag är det på pricken 4 år sedan. Och jag minns det som igår.
Det finns inte och kommer aldrig att finnas en häst som du. En sån personlighet, en sån mjuk mysdoftande mule. Bara DU kan lukta så. Ingen annan!
Och jag minns det som igår när jag jobbade dig på gräsmattan och du fick för dig att du skulle göra piruetter i varje hörn! Eller när man var ute i skogen och galopperade, och du gjorde seriebyten bara sådar. Din passage... ÅÅåh vad jag saknar dig! Tiden har gått så fort men du finns så ofta i mina tankar..och i mitt hjärta stannar du kvar föralltid. Ingen kan ta den platsen. Den perfekta läromästaren.. Jag är så glad att jag fått äran att uppleva en sådan häst som du! Det är få förunnat!!
Älskade Flame.. finaste Flamman..vackraste Flamma <3









Hoppas du vilar i frid min älskade vän...

När dina steg har tystnat,
finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat,
vi alla minnen har.
Vi spar dem i våra hjärtan,
tar fram dem då och då.
Så kommer du föralltid,
att vara här ändå.

Jag älskar dig, Jag saknar dig. Jag längtar efter dig. Jag tänker på dig. Jag vill vara med dig.

I mina drömmar träffar jag dig varje natt. I mina minnen finns du alltid här.

Jag älskar dig så.

Det gör så förbannat ont...