Igår hade jag Pampas och insläppet i stallet. Det var skönt på ett sätt att vara i stallet, men det var också otroligt jobbigt när alla minnen väller fram från den hemska dagen.
Jag och Pampas tog en promenad till Dustys grav. Älskade gubbe. Älskade underbara Pälskling. Som jag saknar honom. Hela tiden. Ett sår som aldrig läker...
Ursch. Jag saknar min vita springare...