I onsdags fick Imze på sig en sko, så igår var det dags att prova att rida igen.
Han var hemskt pigg, studsade och frustade och lät, men han var ändå okej att sitta på. Jag är ju ganska harig speciellt eftersom jag tappat så mycket balans, så jag hann bli lite orolig över hur det skulle gå, men det var ingen fara.
Vi skrittade i 50 minuter typ och på slutet hade han lugnat ner sig så pass att han faktiskt skrittade och inte taktade.
Hann ut precis när solen var påväg ner och det var faktiskt ljust hela tiden även om det började skymma när vi var på väg tillbaka till stallet. UNDERBART! ♥

Vi blev mötte både traktor med snökedjor, buss x2, bil med hästtransport och bil med släpvagn utan att han vek en tum. Det är helt fantastikst för mig som haft en häst som slängt sig i diket vid möten av såna fordon. Men jag undrar hur lång tid det tar innan min hjärna inser att jag faktiskt kan slappna av, jag behöver inte vara beredd på att åka i diket eller sitta av för jag kan lita på honom! Lustigt hur djupt rotat det faktiskt är, Dustys beteende.

Imorgon fick jag sovmorgon, tack L. På söndag släpper jag ut och blev erbjuden att skritta Walle som har vaccinerats och ska ta det lugnt. Det tackar jag inte nej till, hoppas på sol! :)

Och jag är fortfarande kär i mina stövlar. Helt fantastiska än så länge!