Lillebror skrattar åt mig när det plingar på min dörr och jag smyyger fram till dörren och sen smyyger jag tillbaka.
Det var nämligen ingen jag kände igen där ute.
Sen drog jag snabbt ner persiennerna och stängde av tvn. Jag tror han gått nu, hoppas det :P

Jag hade glömt att låsa dörren så det kändes lite läskigt tyckte jag. Jag brukar alltid ha dörren låst och öppnar aldrig för någon jag inte känner. Visst jag kanske är knäpp, men, de jag inte känner behöver inte prata med mig. Är det något viktigt lär de ju ringa tillslut och annars, så är det ju säkert bara nån försäljare, Jehovas vittnen eller Radiotjänst. Och ingen av dom har jag lust att prata med.
Men jag måste gå till tvätten snart och det vill jag inte...tänk om han står kvar därute?! ;)

Paranoid, ja!