Tänker alldeles för mycket på vad som komma skall..
Tror det är därför jag inte får någon ro i kroppen ikväll..
Hur ska man orka vidare efter att ens bästa vän försvunnit? Hur ska man orka vidare utan hans mjuka mule att pussa på och borra in näsan i hans hals när allt känns som värst?
Hos honom skulle jag vilja vara nu. Sitta där under krubban och lyssna när han äter sitt hö. Bara titta på min vackra springare. Föralltid min har jag ju alltid sagt...Varför måste vår saga ha ett slut?