Sitter här och känner mig ensam.
Allt blev så himla jobbigt helt plötsligt. Allt gör så ont helt plötsligt. Det är som att allting rivits upp igen..
Jag saknar allt och alla så mycket, det gör så ont. Det är så jobbigt att sakna och vara ledsen.
Det är jobbigt att inte veta vad man vill. Det är jobbigt med känslor.
Varför kan inte allt bara vara enkelt?
Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden ett år. Då var allt helt fucking underbart, livet lekte, och jag var så jävla lycklig.
Jag vill tillbaka till den lyckan igen...men hur? och med vem? och går det ens utan min älskade häst?

Allt bara snurrar i skallen och jag vill inte vara själv. Samtidigt så vill jag vara själv. Gah.

Ringde iaf till M och pratade med henne och sen ringde jag och pratade med J också. Förlåt mig om jag gör allt svårare och ondare för dig, men det lugnade iallafall mig att få höra din röst...tack för att du ställer upp än fast jag vet att du har det mycket jobbigare än mig!

Nej jag ska ta och gå och leta rätt på kabeln till telefonen jag måste ha glömt den i bilen. Fryser gör jag också....