Min älskade
Vad fint du gjort...
tårar...
Tack mamma...ja dom rann för mig också..
gud va vackert! man får hålla tillbaka... du är så stark!
Jag vet inte hur många ggr jag har gråtit idag. Trodde jag hade gråtit färdigt för en vecka framöver minst men nu sitter jag här och torkat tårarna igen.
Jag fattar inte hur länge det ska kännas såhär jobbigt? Går det aldrig över?
Idag städade jag ur Lindys skåp. Jag hyperventilerade och kände mig alldeles yr. Jag borde tåla det bättre, har ju gått och förberett mig i flera månader nu.
Imorgon bär det då iväg till psyk för att se om jag kan få hjälp eller om det bara är att härda ut.
Underbart vacker film. Jag saknar också Dust fast jag aldrig ens hann träffa honom. Det känns som om man kände honom för att man "hängt med" i så många år nu genom Buke och bloggar. Ta hand om dig min vän. Kramar.
Snyft!
