En gång är du en av dem,
som har levat förut i en svunnen tid.
En dag, kanske länge än,
ska du vaggas till ro, själen finna frid.
Dina gärningar, ditt ord, din tro,
vandrar vidare i dina barnbarns blod.
Såsom havet bär var våg i sin famn,
famnar tillvaron evigt människan.


                                                                                                                                                 _{(saxat ur Andetag, vet ej poet)}