Gårdagens ridtur på Imze blev inte så bra. Stackars pålle hade tappat en sko, och dessutom skaffat sig ett sår på knät på samma ben. Y berättade att han brukade bli väldigt halt när han tappat skor, men att han inte markerade något i skritt när hon tog in honom från hagen så hon trodde att det skulle gå bra att rida honom på ridbanan ändå för där är det ju mjukt.
Så jag gjorde i ordning honom och skrittade igång honom vilket gick bra. Jobbade honom lite i skritt och det gick också bra, han kändes jättefin. Men när vi skulle trava så ville han inte. Jag fick verkligen driva med all kraft jag hade och fick nästan inga travsteg alls. Totalt ovillig. Sen tyckte jag att han markerade i skritten efter det, så då satt jag av och gick in med honom.
Y skulle kolla honom idag, han kan ju helt plötsligt ha fått för sig att testa mig på det sättet också, man vet ju aldrig. Men iochmed att jag inte känner honom, och inte vet hur han beter sig om han har ont, så ville jag inte rida vidare.

Jag fick iallafall inviga mina nya stövlar en kort stund iallafall. Mys. Jag frös som fan om fötterna när jag gjorde i ordning allt i stallet, men när jag bytt strumpor och tagit på mig stövlarna så blev jag varm. Väl ute så frös jag inte alls! Visst blev man kall, men inte tappa-känseln-kall. Och det mina vänner, det bådar gott!!

Dock var de väldigt vingliga att gå i, haha. Jag trillade nästan ner från pallen när jag skulle sitta upp :P