Sorgsna tankar och hjälp i stallet

Hade insläppet i stallet idag, det gick hur fort som helst för J och Fi var med mig. Tack söta! ♥
Sen hjälpte dom mig att börja skotta ur Dustys hage också, men skopan blev full fort så vi fick ge upp. Är väldigt tacksam för hjälpen av er båda! Vi plockade även bort stolparna och banden till Dustys minihage så nu får han gå i en fullstor hage. Får hoppas att han inte tänker rejsa runt en massa så han inte får mer ont.

Jag tror att jag har kommit närmre ett beslut än jag någonsin varit. Det känns mer rätt än fel samtidigt som jag har otroligt svårt att tänka mig hur det skulle vara utan min vita springare.
Sånt här är ju aldrig lätt men det är INTE roligt att åka till stallet längre, det känns bara som en börda. Självklart blir jag fortfarande glad av att borra ner näsan i hans mjuka päls och kramas, han kan verkligen göra så att allt jobbigt i hela världen försvinner för en stund men det börjar kännas som att det "inte är värt det" längre..

Jag älskar honom grymt mycket och vi har trots allt 11 år tillsammans nu i maj, men det är inte såhär det ska kännas att ha häst.
Det ska vara roligt att åka till stallet och umgås med sin häst, det ska inte vara som nu att man tvingar sig dit och gör allt så snabbt man kan bara för att man ska slippa vara där.
Min stallkväll för 2 veckor sedan är det längsta jag varit i stallet på flera flera månader.
Jag har inte ridit sen i oktober, jag har inte ridit riktigt på 1 år, och jag har inte njutit av att vara i stallet på flera månader.

Så på nått sätt tror jag att min det blir mitt beslut till sist, men det känns jävligt tungt att behöva ta det.

Kommentarer
Bokmalen

Nä, vad tråkigt!! Men som du säger, det ska ju va kul oxå... Inte en börda...

Marcus undrar hur "skatan" har det!!? ;) Hi, hi, ni är ju för roliga på jobbet... Ett zoo!!!????

Får se när jag kan komma tillbaka!???

Kramen, Maria

Datum: 2009-04-29 Tidpunkt: 22:41:54
Blogg/URL: http://bokmalensvardag.blogg.se/
Mamman...

Ja, fy, -det är bland det värsta man har att göra, att ta det där beslutet...



Men du vet, om ingen annan, som har mindre känslor med. -kan följa dig när det är dags, så gör jag det naturligtvis... Det är till-och-med med kluvenhet jag säger det, för på ett vis känns det som man är "skyldig" att följa honom, han har ju varit "min" också...



Fast det gör så ont i hjärtat...

Ja, det vet du ju redan...



Massor av kramar!

Syns snart!

Datum: 2009-04-29 Tidpunkt: 23:11:11
vansinnet

Jag förstår precis hur det känns för dt är likadant här. Jag älskar Loppan över allt annat och skulle gärna ha kvar henne för min egen skull i evigheter. Men jag vet inte om hon har ont och om det blir värre. Känns så onödigt att hon bara ska stå och glo i en liten hage dag ut och dag in..

Tror jag kommer att åka till ATG innan sommaren för att ev få henne utdömd :-(

Datum: 2009-04-30 Tidpunkt: 08:52:48
Blogg/URL: http://emilystighall.blogspot.com
Pernilla

Ja huvva att behöva besluta över nån som man älskar och inte vill ont, stenen är så tung att bära. På morsdag är det ett år sedan jag sist fick ta de där beslutet att här slutar din resa, de är grymt jobbigt men ändå så skönt när de är över. Pocken ska flytta till en ny kompis och jag tror att han kommer att få de bra där. Kramar om.

Datum: 2009-05-09 Tidpunkt: 22:13:41



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0