..att åka till stallet..trots att jag inte hann känna denna häst så länge så var det riktigt tungt. Sen fick jag höra hur det hade gått till också och då kändes det ännu jobbigare.. Det var inget beslut som ägaren tagit i förväg utan det blev taget på morgonen.
Ursch. Tänk om jag måste förlora min älskade vän sådär?
Vill inte tänka på det.
Vad vore världen/livet utan han?

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.

Det var så fint skrivet på tavlan, en bit ur hästens bön och några fina ord. Då kom tårarna...