Har varit hos min mys-Dutt ikväll, hann precis hem innan regnet. :) Red en sväng i skogen, hittade nån stig jag inte ridit tidigare så det blev spännande ett tag men Dutt han kan man lita på, ledde oss hela vägen hem :) Min sötnöt!
Dock blir jag så fundersam, han är som lite konstig. När man rider från stallet, så är det ca 20 minuters grusväg man måste rida på för att komma till skogen. När man rider där så är han jättetrög, vill vända hem ochsådär, men alldeles innan skogen är det en liten bit asfalt, och sen kommer man till skogen, och då är han precis som vanligt, lika pigg och glad.
Sen så tyckte iaf jag att han snubblade väldigt mycket över stenar och rötter, det brukar han inte göra. Iofs kan det ju vara för att det har regnat tidigare så det var lite blött, men näe, det kändes inte så..

Han känns inte halt, varken i skritt eller trav, låter inte halt när man skrittar på asfalt, och ser inte halt ut när man går bredvid. Och jag får ta honom i hagen när jag ska hämta in honom, han springer inte ifrån mig.

Kan det bara vara nått så enkelt, som att han tycker grusvägen är tråkig/vill inte gå ifrån kompisarna och maten? Eller att bak-skorna är lite för stora, typ fötterna blev större än han är van vid eller så?
Eller lurar bara min magkänsla mig, och jag är för nipprig bara för att han är gammal och jag älskar honom så mycket?

Min medryttare har inte sagt något, och hon är ute ca 1 timme åt gången när hon rider honom. Dessutom har hon ridit honom mer än jag nu när jag haft semester..och hon är så noggrann, så hon borde ju ha märkt om det är nått..

Är jag bara övernipprig?
Önskar mamma var här och kunde känna/se på honom..

Annars en väldigt mysig ridtur, pigg var han ju också, i skogen.. Roligt att det finns så mycket vägar där! Man kan skritta huuuur långt som helst. Finns även fina typ sandvägar där man kan trava och galoppera, helt utan sten och rötter!! :)